Språk persiska
Persiska
Persiska (persiska: فارسی, fārsi, /fɒːɾsiː/), är en iranskt tungomål inom den indoiranska grenen av dem indoeuropeiska språken. Det talas främst inom Iran (där kallat fārsi eller pārsi), Afghanistan (där kallat dari sedan från politiska skäl[2]), Tadzjikistan (officiellt kallat tājik av politiska skäl från Sovjetunionen)[3] samt andra länder som historiskt varit beneath persiskt påverkan.
Persiska existerar ett från världens äldsta levande tungomål och omfattar tre historiska faser:
Språket kallades ursprungligen pārsi; namnet fārsi tillkom som enstaka följd från den arabiska erövringen från Persien eftersom ljudet [p] saknas inom arabiska. Termen fārsi existerar en endonym och bör allmänt sett inte användas om persiska på andra språk. Den är dock bruklig till att skilja mellan persiskans högspråksvarieteter – främst iransk persiska (fārsi) och afghansk persiska (dari) – nära till modell tolkning samt modersmålsangivelse.
Fornpersiskan uppstod inom södra Iran och spreds från akemenidiska riket mot Främre Asien och Centralasien. Dagens nypersiska utvecklades beneath medeltiden inom städerna Bukhara och Samarkand och blev tidigt en handelsspråk längs Sidenvägen.
Persiska är statsbä
Persisk er et språk. Det er nasjonalspråket i Iran. Rundt 50 millioner mennesker snakker persisk.
Persisk er kulturspråket for mange land i Asia og Tyrkia. Det vil si at det har vært et viktig språk for litteratur og vitenskap. Persisk har en lignende rolle som latin har hatt for språk i Vesten.
Mange språk har lånord fra persisk.
Utbredelse
Persisk er morsmålet til over halvparten av alle som bor i Iran. Det vil si mer enn 46,5 millioner mennesker.
I tillegg snakker over 3,5 millioner mennesker persisk rundt om i verden.
Standardpersisk er mest basert på dialekten i provinsen Pars (eller Fars) rundt byen Shiraz i Sør-Iran.
Språkene dari i Afghanistan og tadsjikisk i Tadsjikistan ligner på persisk, og blir av og til regnet som varianter av persisk.
Særtrekk
Persisk skrives med arabiske skrifttegn, med noen flere bokstaver. Det persiske alfabetet har 32 tegn. Tegnene blir skrevet fra høyre til venstre. Skrifttegnene står for konsonantene i språket. Det finnes tre tegn som også kan representere lange vokaler.
Persisk skiller ikke mellom hankjønn og hunkjønn.
På persisk er pronomenet for 'hun/han’: u ﺍﻭ
10 intressanta fakta om det persiska språket
Persiska: Ett språk med rik historia och stor betydelse
Persiska är ett av världens mest fascinerande språk, med en lång och rik historia som sträcker sig över flera tusen år. Språket har påverkat många andra språk och kulturer genom handel, konst, litteratur och politik. Här presenterar vi tio intressanta fakta om persiska, och varför det är ett språk som är värdefullt att förstå och lära sig.
1. Ett av världens äldsta språk
Persiska, eller farsi som det också kallas, tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen och har en historia som går tillbaka mer än 2 år. Det är ett av de äldsta språken i världen som fortfarande används aktivt. De tidigaste formerna av persiska, såsom fornpersiska, användes under det akemenidiska rikets tid (– ), medan medelpersiska var språket under det sasanidiska riket (– ).
2. Det officiella språket i tre länder
Persiska är det officiella språket i Iran, Afghanistan (under namnet dari) och Tadzjikistan (under namnet tadzjikiska). Trots att dialekterna skiljer sig något, är språken ömsesidigt förståeliga och delar en gemensam grammatik och grundläggande ordförråd.