Den finska adeln

Adeln i Finland (finskaaateli) var en samhällsklass i Finland som formellt var privilegierad. Adeln har inte avskaffats i Finland, fastän den har förlorat sina privilegier. Adelsätternas medlemmar registreras i adelsmatrikeln.^[1]

Bakgrund

[redigera | redigera wikitext]

Förekomsten av adel i Finland har sin bakgrund i att landet tidigare var en del av en monarki, före en del av Sverige och därefter – ett storfurstendöme inom Kejsardömet Ryssland. I dag har adeln inga särskilda privilegier i Finland.

Bland den finländska adeln finns både ätter som adlades under den svenska tiden och sådana som adlades under den ryska tiden. Medlemmarna av den finländska adeln har traditionellt huvudsakligen varit svensktalande och har därför använt den svenska språkformen av sina titlar. Den finländska adeln omfattar idag ungefär 6&#; personer (uppgift från ). Ätten Blåfield, med anor tillbaka till , är den äldsta idag bestående finländska adelsätten.^[2]

Den finländska adeln finns förtecknad i Finlands Ridderskaps och Adels kalender som utkommer vart tredje år.

Svenska tiden

[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Adeln i Sveri

Från krigarkast till finska affärsidkare

Adelns historia i Finland är inte en antologi, utan en samförfattad monografi med elva skribenter som tagit sig an att beskriva det finländska frälset från medeltiden fram till det ärftliga adelskapets upphävande i och med utropandet av den självständiga republiken Finland Det är en ambitiös, välkomponerad och vetenskapligt grundad syntes som i stora stycken bygger på aktuell och nydanande forskning.

Kristofers landslag från är den första källa som specifikt nämner ett frälse i Finland, men dess historia går längre tillbaka i tiden. Någon tydlig ”finsk” prägel hade dock inte denna grupp, menar Anu Lahtinen, utan den växte fram som ett krigar- och senare ämbetsmannakast med förgreningar på bägge sidor om Ålands hav i samband med den svenska riksbildningen på medeltiden. Svenska var och förblev förvaltningsspråket och tillägnades av alla som ville göra karriär i staten. Vissa regionala säregenheter kan förklaras med praktiska omständigheter. Under talet hade det finska frälset större skattelättnader än adeln på den svenska sidan och de finska herremännens landbönder var befriade från utskrivningar och kronoutskylder, det vill säg

Adeln i Finland

Under medeltiden formades och stärktes centralmakten inom det svenska riket. Lokala hövdingar samt stormän fick se sin makt beskuren av enstaka allt mäktigare konung. Centraliseringen innebar så småningom krav på ett mer organiserad krigsmakt. Skattebetalande bönder lockades att utrusta en ryttare med häst och vapen, något likt kallades för att fullgöra rusttjänst. I gengäld befriades - frälstes - bonden från skatter samt blev frälseman, sedermera aristokrat. Detta formaliserades i samt med Alsnö stadga

Från personligt mot ärftligt adelskap

Frälset som sådant var från början rent personligt, alltså inte per automatik ärftligt. Det fanns inte heller nödvändigtvis permanent, utan rusttjänsten granskades årligen nogsamt nära en så kallad vapensyn. Under talet hade utvecklingen dock gått därhän för att frälserätten sågs som något ärftligt (noteras kan för att Gustav Vasa införde den ärftliga rätten till Sveriges krona nära Västerås riksdag ). Frälserätt, ad